tisdag 10 januari 2012

fort det går...

tjoho vad jag rasade i trappen igår, plötsligt försvann fötterna och jag studsade på några trappsteg (såg nog jätteroligt ut) men man blir så paff, hur kunde det hända? Slog i armen och ena skinkan och det kommer att bli rejäla blåmärken. Tur att det inte gick värre men ont gör det. Mina strumpor måste ha varit hala för själva trappen är inte hal, vi har eksteg som är lite sträva så man halkar inte. Ja jag får vara glad att ingenting är brutet och att jag inte slog i huvudet. Men så lätt det händer! I går var det premiär på Sveriges Mästerkock, det måste ju ses och sen Hinsehäxan som jag också såg, ska bli spännande med fortsättningen!

På fredag ska jag träffa en kvinna som också har haft ett tufft liv och som skrivit en bok om det, Blondie, ska bli spännade! Vi träffades på en författarkurs för några år sedan och har hållit kontakten men har inte setts. Och någon träning blev det inte ugår, jag var såå trött.

Och pappa kom och hjälpte till att sätta upp projektorn så nu är den i taket (äntlisch efter 5 år) nu är det bara några kablar som är för korta...sen så...

4 kommentarer:

  1. Kära du vilken tur att du inte slog dig värre!
    Kunde ju gått riktigt illa.

    Kul med projjan i taket, aaltid skönt när man kan bocka av saker på "att göra" listan.

    Ha en bra dag och ta på dej broddarna idag, det är halt ute...

    SvaraRadera
  2. Ajaj ajajjj....ja, det går fort. Tur att det gick som det gick, det kan gå illa. Kram

    SvaraRadera
  3. Jäklar vad lätt det är, jag veeet. Jag ramlade för något år sen i köket och slog i revbenen i soffarmstödet och slog i ordentligt. Oh vad ont jag hade länge efter. Vilken tur att du inte bröt dig och att det "bara" blev blåmärken! Kram Helen

    SvaraRadera